Doktor Kosmos lyrics

H

Original and similar lyrics
I min klass på högstadiet gick Camilla Lundberg det gick rykten om att hon hade knullat med gympalärarn Camilla hade åtta syskon, och var supermobbad Enligt ryktet hade hennes familj inte råd med shampo En gång när Camilla var borta, hade vi klassråd om Camilla Fröken fråga' varför vi mobba' Camilla Hon har ju tio kilo smör i håret jämt, sa Kenneth Vi beslöt att fröken skulle be Camilla att tvätta håret När jag gick i trean i gymnasiet såg jag Camilla med en barnvagn Och, såvitt jag kunde se hade hon fortfarande fett hår (Chorus) Högstadiepersonerna, högstadiepersonerna Högstadiepersonerna, högstadiepersonerna Camilla var ihop med David Olsson, som var supertrasslig När skolan gick riksmarschen, så jucka' han mot alla träd I åttan snodde David en glassbil och körde i elljusspåret Och krocka' med en joggare, sen fick han börja i Cp-klassen Fyra år efter vi slutat skolan, såg jag David Olsson på TV, han var nazist Han blev intervjuad med två andra rasister Reportern frågade, vem som var deras ledare Och David berättade vad nazistledaren hette Men dom andra nazisterna sa till David, kan du hålla käften? Sen börja' alla skrika Vit Revolution utan pardon (Chorus x 2)

Buenas Noches Don David

RICARDO ARJONA "Sin Daños A Terceros"
Buenas noches Don David ¿Cómo le va? buenas noches Doña Marta es un placer. Si me he vestido de negro no es de luto créanme aunque si esto no es la muerte se le ha de parecer. Le aceptaría Doña Marta un cafecito de preferencia bien cargado. Debería tomarse Don David algo fuertecito para que esté más relajado. No frunza el ceño Don David, no me odie antes de tiempo. Y dígame ¿cómo está el trabajo Don David? ¿qué hay de la economía? ¿cómo anda el fútbol? Cuente Doña Marta lo que quiera, si quiere hablar de la cocina. Digan algo por favor Para no ir directo al punto. Se preguntarán que diablos hago aquí. Toda una vida de vecino y nunca vine a visitar. Pues resulta que este humilde servidor se ha enamorado de Martita su hija la menor. Le suplicaría atentamente Don David no meta a mi madre en esto. Se bien la fama que me han dado de truhán pero juro que esto es honesto. No se levante Don David no me odie antes de tiempo. Y dígame ¿cómo está el traguito Don David? tómese otro poquito, salud por la familia. Que bonita casa Doña Marta ¿fue idea suya las cortinas? siéntense y relájense que ésto está sólo que empieza. Me enamoré de ella que quieren que les diga si me enamoré. Se enamoró de mí que quieren que haga si se enamoró. Nos enamoramos. Sé que no he sido un ejemplo pero me enamoré. Todo empezó aquel martes a las tres, ella iba a la escuela y la encontré en la estación. Era apenas una niña semanas atrás, y la descubrí mujer entre un vestido café. No fue fácil conquistarla Don David, la perseguí por todos lados. Ente más difícil se ponía Don David, yo más enamorado. Ya no me grite Don David no me odie antes de tiempo. Y sepa que estoy orgulloso Don David, de la hija que ha formado una dama hecha y derecha, que a demás de ser hermosa es mujer como ninguna. Se parece a Doña Marta con todo respeto. Coro Antes de que yo me largue como es su voluntad, sepa usted que si me largo ella se viene de una vez. porque fruto del amor que nos tenemos, Martita y yo, pronto seremos tres.

M I Monsunen

Evert Taube
Vi mötte ett skepp i den svalkande monsun där vi ångade mot Röda havet opp, en fullriggare det var och dess namn var Taifun, som nu segla från Ostindien till Good Hope. Vår kapten gav nu order att vi skulle hissa flagg och vi hissade den gula och den blå, och i samma stund så blåste där från skeppets gaffelnock Finlands vita flagg med blåa korset på. Vi höll ganska nära och stoppade maskin för att preja och ta budskap med oss hem, och då lovade hon opp där hon gick med vinden in ifrån babord, och vi rodde bort till dem. Vi fick ända från backen och lejdare midskepps och vår fjärdestyrman äntra upp på den, men i röstet står en svensk sjöman som jag nu återser Fritiof Andersson, min gamle barndomsvän. Ja, man möts ju ibland i monsuner och passad när man seglar mest på värmen som vi gjort, jag blev likväl rätt förvånad fästän ändå mera glad, när jag återsåg min vän på denna ort. -Jag blev held up i Kina, jag blev rånad i Shanghai, jag har suttit hos pirater uti pant, men jag gifte mig med dottern till mördaren Fu Wai, sade Fritiof, det är hemskt men det är sant. -Med kinesiskans hjälp kom jag sen till Singapore utan pass och pengar står jag på ett torg när en man i guldgaloner plötsligt fram emot mig går, Sveriges konsul, kapten Fredrik Adelborg. -Se goddag, Fritiof Andersson, säjer Adelborg, vad i Herrand namn gör du i Singapore? -Ifrån Gula floden kommer jag och vill till Göteborg, det är bäst att en hyra hem jag får. -Jag blev klädd i vita kläder, jag fick låna tie pund, jag fick pass med Kungens vapen och porträtt, konsulinnan bjöd på te och jam och pratade en stund, hon var det sötaste jag dittills hade sett. -Ja, så tog jag en steamer och mönstrade på däck och i Siam fick vi last av vilda djur, tigrar, lejon, elefanter, som dom sålt till Hagenbeck, som du varit hos i Hamburg, eller hur? -Men den resan var värst av alla, det är sant, syd om Ceylon gick vi in i en cyklon, ut ur buren smet ett lejon, rök på en elefant, vrålet blandades med storm och böljors dån. -Snart var luckorna bräckta och upp kom många djur, vår kommandpbrygga den gick överbord, elefanten knäckte masterna och kastade en tjur ut i havet, gosse, sanna mina ord! -Ja, Hagenbecks ombud åt lejonet ju opp, en gorilla klättra ner i vår maskin. För att härma maskinisten slog hon fram och back och stopp, tills jag sköt henne med skepparens karbin. -Det var självaste Nemesis från djunglerna, min vän. Snart var bara jag och elefanten kvar. När cyklonen gått så fick vi en sydväst-monsun igen och drev in till Camarin på Malabar. -Men nu säger jag adjö för din styrman går från bord. -Ja, men Fritiof, elefanten, vem fick den? -När vi träffas nästa gång skall jag besvara dina ord, vi ska segla nu och sätta kurs igen! Och de brassade för fyllning och började sin gång och tillbaka till vår skuta rodde vi och där gick hon i monsunen och jag hörde deras sång: -Rolling home, rolling home, across the sea! Men jag räkna' alla segel och räkna om igen ifrån flying jib till röjlar och mesan. Det var summa tjugotvå vita segel som där gick på den glittrande blåa ocean.

Fritiof I Arkadien

Evert Taube
På Colla Bellas höjd, där geten skuttar och glesa furor skugga ginst och sand där finns en grön oas, en äng, som sluttar ner mot en vindal och en palmklädd strand. Där ser man Corsica i siktigt väder och Provencalska bergens blåa bård. Där doftar kaprifolium och fläder, där kan man vandra ostörd utan kläder; långt ner i dalen ligger närmsta gård. Där kom jag glad och naken mittpå dagen, en pilgrim från det fjärran Göteborg. Jag bar en krans av fikonlöv kring magen och ost och bröd och lantvin i en korg. Det var en härlig dag, jag hade turen att höra näktergalens ljuva röst. Jag kände mig som fågeln släppt ur buren, jag var på väg tillbaka till naturen, jag ville vila mig vid jordens bröst. Ja, där gick getterna och där gick fåren som vita moln på ängens klorofyll, och näktergalen sjöng i björnbärssnåren, och själv var jag en del av min idyll. Jag gjorde utav fikonlöv en bricka, och lade upp min mat, drog upp mitt vin. Jag satte mig i gräset för att dricka. Då fick jag plötsligt se en naken flicka, som kom emot mig med en glättig min. Jag har då aldrig nånsin sett på maken! Hon kom och ställde sig helt tätt intill men innan jag hann tänka rätt på saken så fick jag plötsligt se två flickor till. De skrattade och jazzade på ängen och sjöng : Oh, happy days are here again! Sen högg de mej och ropte: Opp ur sängen! Jag tappa mina fikonlöv i svängen, och flickorna försvann bland skogens trän. På aftonen när jag kom ned till staden, då mötte jag dem åter alla tre i vita klänningar på promenaden, de skönaste tre gracer man kan se. Den ena tog mej genast käckt i handen och sa : I'm leaving on an early train. Där gick vi under palmerna på stranden och pratade och ritade i sanden och sjöng : Oh, happy days are here again! Jag är från San Fransisco, sa den sköna, och därför klättrar jag så bra i berg! - Jag dansar gärna naken i det gröna, jag älskar så naturens form och färg! Ja, i Amerika har vi friska vanor - här i Europa är man mer mondän! Men, darling, vi ha ändå samma anor! Oh, låt oss aldrig vandra skilda banor! Oh, darling, happy days are here again!

Henry H Feat. Linn

Petter
Petter; Första smällen tog hårt, vackla tre steg bak aldrig feg å slak, han gick fram å slog tillbaks killen gick ner, Henry Hård ville ge mer Han skrek (Ey man, de här e mitt kvarter) Nästa smäll tog på näsan, han blev golvad totalt Henry bara skrek (Ja, vad vad) dom börja sakta backa upp medans Henry facka upp Han som låg ner för räkning försökte vackla upp Fyra mot en, men blev fyra som fick springa å Henry Hård bara fortsatte svinga Bara fjorton bast å hans rykte var stort till å med dom som var äldre våga inte säga emot Har blivit kickad från skolan, han å en till softa me polarn, dom gör som dom vill å hans planer å stötar tar aldrig slut Henry Hård gör debut Linn; De e hårt för dom hårda vart han e på väg de e de ingen som ser Först när han inte andas mer kanske nån bryr sig regnet faller ner Petter; 18 somrar å vintrar har passerat hans liv rusat förbi, han är vuxen nu Pengar rullar in, han kan köpa vad han vill softa, andas ut, han sitter lugnt på en mill' I dessa tider som, då ingen tjafsar me nån som har kontakter som han ner i bifereon Henry Hård e han, som har tydliga principer å dom som inte följer, dom blir dom som sen skriker En ensam krigsmaskin som har kamin plus en kort stubin å bara en regel, lojalitet Så mycket skit han har sett i sitt liv Bilar från Tyskland, kränger dom svart sextiotusen per bil, han tjänar bra på sin cup Han e tung, en riktig kung på väg upp på väg upp Linn; De e hårt för dom hårda vart han e på väg de e de ingen som ser Först när han inte andas mer kanske nån bryr sig regnet faller ner faller ner x2 Petter; Såklart allting gick fel, Henry hård gick bort Fem år på kåken, karriären gick bort blev sviken av en partner å Henry försvann å de spelar ingen roll om min historia é sann för vem bryr sig om dom som växt upp utan nån som växt upp för tidigt, slagits å lidit aldrig fått någon chans, kommit nånstans Han gör de som han är bäst på, för han kan sin bransch Sen barnsben, våld å problem fast i en cirkel i ett fucked up system droger å skit, de é vardagsmat för Henry som é uppväxt me våld å hat Med korten på bordet, facit i hand De é så lätt å va klok, de é så lätt å va han - som skiljer rätt från fel, som vet vart skon klämmer men en sak é säker, de é nåt som inte stämmer Linn; De é hårt för dom hårda vart han é på väg de é de ingen som ser Först när han inte andas mer kanske nån bryr sig regnet faller ner...

Sp

Lars Winnerbäck
Säg har du nånsin gått genom skogen klockan tolv mitt i natten någon gång? Ja då kanske du vet vad som finns där för det är spöken jag talar om Det var sent på natten, månen var full, jag hade spelat på en krog, men vägen hem den var alldeles för lång så jag genade genom en skog. Men ack det var mörkt och jag såg ingenting så jag snubblade på en sten, och när jag tittade upp igen blev jag bländad av ett sken. Kanske var det för mycket alkohol, kanske hade jag tuppat av, men framför mina fötter stod en rymling från en grav. En kvinnlig skepnad som bländade, vit i genomskinlig skrud. Och jag märkte att det jag nu träffat på, det var ingen vanlig brud. Jag ville springa därifrån men kroppen rörde sig inte en tum. Jag viftade med armarna, då öppnade hon sin mun. Och hennes tänder var större och vassare än vad en människas brukar va'. Då fick jag äntligen fart på benen, och jag löpte rätt så bra Och jag önskar jag hade kunnat ta ett kort på denna fröken, för när jag väl kom hem igen sa dom; Lasse, det finns inga spöken. Så natten därpå tog jag kamera med mig, mod till mig och sa; att nu ska vetenskapen få vad den ska ha. Så i regn och rusk gav jag mig ut i skogen där hon fanns. Jag väntade och väntade men hon var nån annanstans. Och blixten slog ner i ett träd som far ut mig med väldig fart, jag tappade min kamera och då stod hon där såklart. Och jag fumlade efter kameran, men jag satt fast i ett träd som brann, och jag kom givetvis loss därifrån precis när hon försvann. Så nu har jag jagat spöken, men vad gav det mig? Jo blöta skor och brända kläder och allt för denna tjej. Så jag har nu bestämt mig för att alltid vara snäll, så om jag blir ett spöke så ska jag bli fotomodell För jag önskar jag hade kunnat ta ett kort på denna fröken för när jag väl kom hem igen sa dom; Lasse, det finns inga spöken.

Was it funny? Share it with friends!